Showing posts with label osteoporos. Show all posts
Showing posts with label osteoporos. Show all posts

Komjölken - Kalvens föda eller människans? Hälsa eller ohälsa? Getmjölk ett bättre alternativ?

0 comments

Att låta ett barn växa upp utan komjölk verkar vara en omöjlig tanke för många föräldrar. Hos de flesta av oss har mjölken inpräntats djupt i ryggraden sedan barnsben och att mjölken enbart är utav godo.  Det anses av många som  ett absolut måste och som bör ingå i den dagliga kosten, särskilt till ett växande barn som behöver kalcium för tillväxt och friska ben.
Men det är tvärt om, den ger inga starka ben utan den tär faktiskt kalcium från våra ben.
Mejeri gör att kroppen blir sur, och vad använder då vår kropp för att bekämpa surhetsgraden och återgå till ett alkaliskt tillstånd? Kalcium givetvis.
Och var lagrar vi då vårt kalcium? I våra ben! Så varje gång vi dricker ett glas mjölk, gör vi faktiskt raka motsatsen till vad vi föresatte oss att göra.



Pastöriseringen:
Värme förändrar strukturen hos mjölkens aminosyror, lysin och tyrosin, vilket gör hela detta komplex av proteiner mindre tillgängliga, det främjar härskning av omättade fettsyror och förstöring av vitaminer.
Pastörisering förändrar mjölkens mineraler såsom kalcium, klor, magnesium, fosfor, kalium, natrium och svavel samt många viktiga spårämnen, vilket gör dem mindre tillgängliga. Det finns även vissa studier och belägg för att pastöriseringen faktiskt förändrar laktosen, vilket gör att den lättare absorberas.
Pastörisering dödar de flesta toxiner, men dock inte alla. Pastörisering gör att mjölken också i hög grad tappar sitt ursprungliga näringsinnehåll.

Efter pastörisering, har komjölken gjort en förlust på mer än 60 procent av A, D, och E- vitaminer. Mer än hälften av C-vitaminet förstörs vid pastöriseringsprocessen. Vitaminerna B6 och B12 blir helt förstörda. Pastörisering förstör också nyttiga enzymer, antikroppar och hormoner. Pastörisering förstör lipas, ett enzym som bryter ner fett, vilket försämrar fettförbränningen och förmågan att korrekt absorbera fettlösliga vitaminer som A och D. Mejerierna och industrin är fullt medveten om den minskade halten av D-vitamin i kommersiell mjölk, så de berikar mjölken med detta vitamin.



Allergier:

När mjölken pastöriserats så har känsliga proteinmolekyler förändrats, vilket gör dem mycket svårare för våra kroppar att bryta ner och smälta. Pastöriserad mjölk utsätter bukspottskörteln för onödig belastning genom att den får producera matsmältningsenzymer att bryta ner detta.
Detta finns vissa anledningar till att mjölkkonsumtion har kopplats till diabetes. Det är också orsaken bakom många mjölkallergier. Det är proteinet kasein som blir svårare för kroppen att smälta efter pastörisering, vilket orsakar negativa reaktioner.
All värmebehandlad mat, pastöriserad mjölk, utgör en enorm påfrestning för kroppens matsmältningssystem. I många fall kan dessa proteinmolekyler passera hela genom tarmväggen hos de med mjölkintolerans, läckande tarm, eller som lider av en dålig matsmältning,
Detta är det första steget i utvecklingen av allergier och en mängd andra systemiska problem som autoimmuna sjukdomar.


Sist men inte minst, så förstör pastörisering alla aktiva och bra enzymer i mjölken.
Dessa enzymer hjälper kroppen att bryta ner och tillgodogöra sig alla hälsosamma näringsämnen i mjölken, bland annat kalcium. Det är därför de som dricker pastöriserad mjölk kan drabbas dock av benskörhet vilket vi ser bra exempel på i vårt eget land. Kalciumet i pastöriserad mjölk kan helt enkelt inte hanteras av kroppen.


Skulle vi utfodra kons kalv med död pastöriserad mjölk vid födseln skulle den helt enkelt inte överleva och då kan vi fråga oss varför skulle människan reagera annorlunda?
Människor är inte utformade med specifika gener som kräver att vi ska dricka mjölk från andra djur för att växa, eftersom varje art har endemiska egenskaper som bara gäller för deras specifika typ.


Komjölk innehåller de flesta av likvärdiga komponenter som återfinns i människans bröstmjölk, men dessa komponenter är inte i samma mängder. Till exempel, människor har de mest avancerade hjärnorna av alla arter på jorden, och därför har bröstmjölken utvecklats till att innehålla höga nivåer av PUFA eller fleromättade fettsyror (speciellt linolsyra) som är nödvändigt för en snabb utveckling av hjärnan.
Komjölk, å andra sidan, innehåller betydligt lägre mängder PUFA, men högre nivåer av mättade fetter, som bidrar till en snabbare tillväxt av kroppen. Därför borde det inte komma som någon överraskning att komjölk har dubbelt så mycket protein jämfört med bröstmjölk eftersom kor fördubblar sin storlek på 45 dagar, medan människan tar 180 dagar på sig för samma tillväxt.


Förutom skillnaden i mängden av protein i komjölk jämfört med bröstmjölk, så finns det också stora skillnader i själva sammansättningen av detta protein. Det finns två viktiga proteiner i mjölk, kasein och vassle. Komjölk har 20 gånger mer kasein, vilket sätter en enorm press på människans matsmältning eftersom det koagulerar och den är anpassad för nedbrytning i fyra steg i kons matsmältningsapparat. Bröstmjölk å den andra sidan, består av 60-80 procent mer vassle än kasein som är lättare att smälta för våra magar.
Behandlad komjölk brukar förknippas med:
Acne
Allergier
Astma
Artrit
Kolik
Blodig avföring
Kolit
Luftvägsbesvär
Bihåleinflammation
Osteoporos (Kan vara lite förvånande eftersom mjölk är tänkt att förhindra detta tillstånd!)
Järnbristanemi
(järnbristanemi beror ofta blödning i tunntarmen som orsakas av mejeriprodukternas proteiner och man är inte mottaglig för järnbehandling i tablettform tills mjölk och andra mejeriprodukter eliminerats).
Trombocytopeni (lågt antal blodplättar), och eosinofili (allergirelaterade blodkroppar).
Hudutslag, atopisk dermatit, eksem, seborré, nässelfeber
Magkramper, utspänd buk
Fibromyalgi, muskelvärk
Depression
Diabetes
Cancer

En studie från Finland fann att barn med insulinbehandlad diabetes hade högre nivåer av serum-antikroppar mot komjölk.
Många fall av astma och bihåleinflammation har rapporterats lindras påtagligt vid uteslutning av mejeriprodukter ur kosten.
Intolerans och allergi mot komjölk kan vara en av faktorerna vid plötslig spädbarnsdöd enligt forskning.


 Alternativ-Hur är det med getmjölk då?

Getmjölk har en historia av att tolereras bättre än komjölk och är ofta rekommenderad för dem med allergi mot  komjölk och mejeriprodukter. Getmjölken har en annorlunda fysiologi och biokemi jämfört med komjölken. 


Getmjölk har mindre fett partiklar vilket gör homogenisering onödig eftersom getters mjölk inte separerar i grädde och mjölk som komjölken gör. Den har en högre koncentration av korta och medellånga kedjor av fettsyror som har fler hälsofördelar med avseende på fettomsättningen. Getmjölk är också lättare att smälta.

Proteinet kasein utgör 87% av proteinet i komjölken och har kopplats i kliniska studier till många av de problem som är förknippade med te.x diabetes, cancer och allergiska reaktioner. Det finns 4 olika kaseinproteiner i komjölk som kallas alfa-S1. Dessa är direkt kopplade till allergiska reaktioner medan kaseinet i getmjölk är av en annan kemisk struktur som mer liknar mänskliga mjölkproteiner och innehåller mycket lite av alfa-S1 proteinet.

Det är också viktigt att notera att kaseinproteinet från kor är mycket likt gluten i sin struktur som är ett vanligt allergen som finns i vetet. Det är dessa två livsmedel, vetet och mejeriprodukter från komjölken som utgör en stor och överväldigande majoritet av födoämnesallergier.

 För övrigt finns andra alternativ då mjölk och mjölkprodukter framställas av te.x: soja (bör undvikas-östrogenkälla), havre* (tåls av ungefär hälften av glutenintoleranta), mandel och ris.

*I produkter tillverkade av havre tillåts en inblandning/förorening med 6% övrigt spannmål. Läs noga på förpackningen om den kommer från en "ren" odling/hantering, det ska i såfall framgå.

*Vill du läsa mer i ämnet om mjölkens skadlighet kan du göra det i boken "de vita gifterna - Gluten och Mjölk" Del 1 som du finner här: Kunskapskällan 



 
 

Osteomalaci - Osteoporos - Glutenintolerans - Celiaki - D-vitaminbrist

0 comments


Osteomalaci vid Glutenintolerans/Celiaki.

Detta tillstånd orsakas oftast av D-vitaminbrist pga försämrat näringsupptag från den av Gluten skadade tarmen och symtomen är bl.a. skelettsmärtor, muskelsvaghet och även luftvägsbesvär.
Smärtan sitter ofta i nedre delen av ryggen och höfterna. I svåra fall kan samtliga ben vara värkande och smärtsamma.
Andra symtom som kan utvecklas är:

Benömhet - smärta kan framkallas av måttligt tryck (ofta mer märkbart i revben eller på smalbenet).
Muskelsvaghet, ofta märkt som svårigheter att gå uppför trappor eller när man reser sig upp från golvet eller en låg stol. Ibland kan människor med osteomalaci ha samma gång som personer med Osteoporos, en "vaggande" gång pga muskelsvaghet.

DEXA (dual energy x-ray absorptiometry) undersökningar kan inte skilja på Osteomalaci och Osteoporos vid mätning, utan DEXA lämnar då istället felaktigt värde som kan misstolkas att patienten lider av Osteopeni (begynnande benskörhet)

För att fastställa tillståndet Osteomalaci görs en benbiopsi i höftkambenet (man tar en bit ben för analys)

Osteomalaci är inte det samma som Osteoporos. Vid Osteoporos är skelettet urkalkat och benvävnaden har en i princip normal sammansättning till skillnad mot Osteomalaci där det föreligger en demineralisering (uppmjukning) av benvävnaden.

Skelettet Symptom vid Celiaki

0 comments
Sjukdomar i ben, leder och tänder.
Benbrott
Skelettsmärta
Enteropatisk Artrit
Osteitis Fibrosa
Osteomalaci
Osteonekros
Osteoporos
Psoriasisartrit
Återkommande monoartrit

Gluten förstör tarmluddet !

0 comments
Micke Skribent
Gluten förstör tarmluddet, så att kroppen inte kan tillgodogöra sig näring på rätt sätt. Men vad vet man om hur hjärnan påverkas av Gluten?

Det handlar om två mekanismer: Dels viktiga substanser som behövs för nervsystemets och hjärnans funktion som inte sugs upp, patienten får bristsymtom, och den vanligaste följden är depression, som är 4 ggr vanligare hos patienter med Celiaki.

Om man fått diagnosen Celiaki, hur farligt är det då att fuska lite grann? Är det farligare att fuska lite hela tiden eller att vid enstaka tillfällen (kanske någon gång om året) strunta i sin diet?

Dieten skall vara 100% och därmed jämt ! Fuskar man litet - äter en pepparkaka - förstörs tarmluddet för flera veckor framåt.

Forskare (inte Sverige såklart) ser nu tydligare och tydligare kopplingar mellan Celiaki och en rad andra sjukdomar, som MS, reumatism, ADHD, ADD, DAMP, autism, cancer, Downs syndrom, diabetes, vissa sorters epilepsi, fibromyalgi, psoriasis, gallbesvär, njurbesvär, mentala sjukdomar, neurlologiska sjukdomar, sarcoidosis (en hudsjukdom), Sjögrens syndrom, Gravés sjukdom, mfl...

Många människor i vårt land har haft Celiaki hela sitt liv, utan att någonsin få diagnos. Förr i världen fick de kanske oftare än andra tuberkulos (pga nedsatt motståndskraft). Senare i livet fick de kanske osteoporos, ryggraden sjönk ihop och kroknade, och en del av de gamla människor med krokig rygg som vi såg för 30 år sedan hade säkert Celiaki. Ett flertal fick även cancer på äldre dar.

Spannmålet är den stora boven i västvärlden.....exempelvis i länder där man lever på ris (t ex vissa delar av Indien) finns inte Celiaki......

Redan de gamla grekerna kände till Celiaki. Läkare och vetenskapsmannen Aretaios medicinska handbok från tiden för Kristi födelse beskrev symptomen för allra första gången. Men det dröjde nästan 2000 år innan läkarvetenskapen kom på hur sjukdomen skulle behandlas.

Och den som kom gåtan på spåret var en holländsk mamma. Hon upptäckte att dottern blev sjuk av bröd men blev frisk om hon tog bort vete ur maten. Detta hände på 30-talet och mamman berättade för barnläkaren Karel Willem Dicke om sin upptäckt.
Dicke började forska om sjukdomen och fall snart belägg för teorin att spannmålsprodukter var boven i dramat.

Under andra världskriget var Holland ockuperat av tyskarna, som la beslag på allt av värde, bland annat säd. Så holländarna blev utan bröd och fick livnära sig på potatis och rotfrukter. Och den märkliga sjukdomen Celiaki (som då kallades Gee-Herter-Heubners syndrom) upphörde nästan helt.
1950 la Dicke fram sin doktorsavhandling och sedan gick utvecklingen fort. 1953 slogs det fast att det var proteinet Gluten som orsakade skadorna i tarmens slemhinna.